Säger till min man och dotter att jag hinner förbi dem på röntgen för jag skall bara ta bild men så blir det inte. Först blir det 5 stycken bilder på ena bröstet, sedan måste jag till rummet bredvid och göra ultraljud. Doktorn stannar ovanligt länge (känns det som) vid armhålan och jag blir tvungen att fråga. Hon säger att hon inte hittar något så då blir jag genast lite lugnare. Dock säger hon att de måste ta biopsi. Jag hör i bakgrunden min telefon blippa och ringa. Känner hur stressad min man är för jag vet att han inte har det lätt med dottern. Allt nytt är läskigt. Något som hon nog har ärvt från sin mamma.
Läkaren förklarar att hon måste bedöva och sedan kommer det låta ett högt klick ljud, som en häftapparat, när de skall ta biospin. Hon visar så att jag kan förbereda mig. Jag reflekterar inte här och nu att det redan finns något som vuxit, för annars skulle det ju inte ha tagit biopsi så jag lägger handen över ansiktet, känner mig lite kallsvettig på britsen, ber dom prata med mig och tänker samtidigt kör på – va modig!
Hon tar biopsin och plåstrar om och sedan får jag gå upp en våning till Bröst och melanomottagningen i Malmö. Min man fortsätter och ringa och jag tror jag är klar men tydligen så skall jag också prata med någon. Jag går in i ett rum där en dam sitter vid ett skrivbord och frågar mig hur jag mår, har jag några frågor mm. Naivt svarar jag att det finns inte ärfligt, jag har inte känt några knölar, absolut att jag ibland har hormonknölar vid mens men att jag mår bra. Min polett har fortfarande inte trillat ner att man inte kan ta biopsi på ingenting. Hon säger att jag har en tid den 11 januari för återkoppling och att jag gärna skall ta med mig någon. Jag hälsar att jag är i Australien då men frågar om jag skall avboka min resa eller om vi kan köra det digitalt? Hon svarar nej, oavsett svar så ger vi det inte i ett digitalt möte och nej det är ingen fara, jag är hjärtligt välkommen tillbaka den 24 januari istället.