Kaoset fortsätter. Jag får feber på söndag kväll igen och när mannen och dottern kommer hem från påskfirandet ser jag sämre ut igen. Jag ringer till onkologen och förklarar igen vad som skett senaste veckan och min utveckling. Jag pratar med en ny sköterska som tyvärr säger att onkologen är full men vill att jag direkt skall åka in till akuten. Efter att ha tittat på mina värden från i fredags förstår hon inte alls varför jag fick åka hem och varför jag inte fått antibiotika.
Sitter på akuten, får ett isoleringsrum eftersom vi inte vet om mina vita blodkroppar (neutrofilerna) har ökat eller inte. Sitter på en pall i cirka 20 min och sedan kommer en sköterska som tar in mig i ett rum med en brits inne på själva akuten. Det är fullt och mycket att göra.
En sköterska kommer in och skall ta prover men hon vet inte hur en PICC-line fungerar så de ropar in en till. Han tar prover men glömmer att slå in den igen så slangen hänger ute så jag kan inte ta på mig tröjan. Efter att ha legt på en brits i två timmar och frysit så ringer jag på klockan. De sätter en binda på en änden av min slang och ger mig två extra filtar. Fläkten är på och det blåser kallt där inne. Jag kom in 1830 och när klockan börjar närma sig midnatt utan att ha hört något så ringer jag på klocka igen för att be om en smörgås och fråga hur lång til jag behöver vänta. Tyvärr så är det fullt och massor att göra så de har inget svar. Jag går in på 1177 och kikar på min provsvar som har kommit in och ser att blodkropparna har blivit bättre men CRP har höjts från i fredags så någon infektion/virus har jag ändå i kroppen.
Pga blåsten och den torra luften i rummet så blir mina ögon och näsa, dvs slemhinnorna, bara torrare och torrare. När klockan närmar siga 03.30 så kommer det en äntligen en läkare som gör en undersökning på mig och lyssnar in. Hans svar är att proverna är bättre, vita blodkropparna är nästa för många nu så nu måste jag sluta med min sprutor (tur att jag fick reda på det!) men de andra värderna är inte tillräckligt dåliga för att göra något. Kl 05.30 ringer jag min man och jag blir hemskickad. Kändes som ett väldigt onödigt pass på akuten. Jag åkte in från början för att jag ville få bukt med min feber då jag haft den i en vecka och bara trycka ner den på Alvedon tycker inte jag är ok. Ut från akuten kom jag med torra slemhinnor som sedan utvecklades till två vaglar i ögonlocket. Tack för det.
Ögat blev bara värre och värre och på onsdagen fick jag en akuttid till vårdcentralen och nedan skall ni se hur vacker jag var 😂. Efter två dagar med antibiotikadroppar så kunde jag äntligen se.
Nä, detta blev verkligen en piss-påsk och en två veckors-vila som jag inte hade räknat med. Känns som att påskarna framöver kan bara bli bättre. Nu andas och ta nya tag för måndag börjar allvaret igen.
Lämna ett svar