Måndagen den 10 juni blev min sista cellgiftsbehandling. Två veckor tidigare än beräknat. Trots att jag hade två veckors vilorum så försvann inte alla biverkningar och återigen så vill de inte att något skall vara bestående. Då jag haft lite vilotid så har jag försökt bygga upp min energi och kraft. Den 5/2 gjorde jag min första cellgiftsbehandling och jag gick till sjukhuset. Då tänkte jag att jag skulle orka göra det hela våren men det höll typ en gång! Nu när jag fått upp min energi så valde jag att gå dit till min sista cellgiftsbehandling. Jag tog god tid på mig och valde att ta det i lagom takt och undvika att stanna men jag var helt slut när jag kom fram men också väldigt stolt att jag orkade. Det är inte långt (3,5 km) men ändå påfrestande.
Behandlingen började kl 13 och när jag kom dit fick jag reda på att de missat att beställa min immunterapi och att jag hade för lite vita blodkroppar. Så första behandlingen blev att beställa nya blodprover. Så kl 14.10 fick jag reda på att det hade blivit lite fler under helgen och vi fick ok från doktorn att sätta igång (annars hade jag fått vänta till senare på veckan). Första dosen var Karboplatin och medan jag satt med droppet så beställde de Immunterapin. Tydligen så tillverkas den i norra hamnen i Malmö och det går skytteltrafik hela dagarna med medicin. Paclitaxel som jag borde fått den dagen och två veckor till framåt har nu helt tagits bort ur min behandling och det betydde att det var den sista.
Efter behandlingen var det dags att ta ut PICC-linen. Då jag haft en erfarenhet tidigare om det så var jag lite nervös. Men då jag fått den gamla versionen med en slang direkt in utan fäste så kändes det faktiskt ingenting. Har haft tankar att jag mått illa när de dragit ut det, att det kittlar i halsen mm. Men det kändes verkligen ingenting och tog bara någon sekund att dra ut. Sköterskan sa till mig att ta ett djupt andetag men hann knappt innan hon sa att det var klart. 43 cm slang var nu ute ur mig och om några dagar kan jag äntligen duscha, bada hur mycket jag vill. Som jag har längtat.
Efter den sista behandlingen fick jag reda på att, förutom mina betapred tabletter så skall jag skall ta sprutor i 8 dagar, torsdag till torsdag, för att återigen bygga upp alla mina vita blodkroppar. Så jag var inte helt klar 😉
Idag när jag skriver detta på kvällen så har jag fortfarande inte fått några biverkningar av cellgifterna. Varken behövt ta illamående tabletter eller huvudvärkstabletter. Jag brukar dock få biverknigar av sprutan men håller tummar att det inte blir så denna gång.
Känns skönt att fas 1 (snart) är slut. Det har varit ett långt första halvår med mycket biverkningar men också mycket kärlek från nära och kära. Tack <3
Lämna ett svar