Tiden efter operationen har gått ganska bra. Redan morgonen efter ringde en sjukgymnast till mig och frågade om jag hade börjat göra mina övningar än. Nej, sa jag lite skamset och så gick vi igenom de två övningarna på telefon och sedan var det bara att börja. Varje vaken timme skall jag göra snöänglar med mina armar gånger tre stycken och sedan är det en övning till. Det stramade lite i armen och armhålan men gjorde inte ont så nu är det bara att köra på.
De första två nätterna tog jag starka smärtstillande men på dagen Alvedon. Den andra natten hade jag nog inte behövt men jag visste att jag skulle sova gott om jag tog en till. Första nätterna hade jag inga problem att ligga på rygg och sova men desto friskare man blir desto mer vill man bara göra det men det får dröja några veckor till.
Själva bröstet har det gått bra för men det har kluckat och varit hårt på vissa ställen. Ibland som en sten och ibland som några mindre stenar men alltid utsidan (mot armhålan) av bröstet mot ovanpå. Jag önskar att jag hade fått mer information efter operationen om vad som skulle ske för jag har varit tvungen att googla väldigt mycket. Dag två när jag skulle lägga mig ner och sova siesta så kluckade bröstet och det var lite obehagligt. Jag visste inte att det kunde ske så jag var inte beredd på det men tydligen är det ganska vanligt. Det är serom, en svullnad där vätska bildas, i bröstet som gör det.
Det finns en öppen öppen mottagning varje dag mellan 08- 08.30 på sjukhuset där man som nyopererad kan gå och kolla och ställa frågor. Jag har nu varit där fyra gånger sedan operationen.
- Kirurgtejpen i armhålan hade åkt upp redan dagen efter operationen. Man syr nämligen i det två översta hudlagrerna utan man tejpar. Tejpen gick, det såg inte superrent ut och det blev lite rött. De sa att det inte var någon fara utan bara tejpade över den gamla tejpen.
- Kirurgtejpen lossnade igen och denna gång tog de av den helt och bad mig lufta och gå utan något. Man såg då att såret var öppet men det såg inte inflammerat ut. Jag pratade även med dem om kluckande och fick höra att det är helt normalt och kan vara så i några månader till.
- Min pizza slice som dottern kallar det har börjat vara. De tvättade rent och sa till mig att fortsätta lufta.
- Pizzaslicen i armhålan rinner det var ifrån. Kläder, sängkläder mm blir helt geggiga. Visar upp såret igenom och denna gång mäter sköterskan den (3 cm långt och 8 mm brett) och säger till mig att jag ska sätta förband på det, så motsatsen till var de andra sköterskorna sagt. Jag får med mig flera förband hem fast hon säger att jag inte behöver byta förrän på torsdag (detta är måndag) men jag behöver byta varje dag för det rinner och kladdar.
P.g.a. detta har jag inte kunnat göra mina armövningar till 100 %. När det varar så mycket så blir det varskorpor och det river i huden, svider och bränner. Med såret så har det ju ju försvårat träning och jag faktiskt ganska trött på det nu så jag hoppas att nästa möte med kirurgen, nästa vecka, tar ett nytt omtag om armhålan.
På de första två bilderna ser ni även lite rivmärken/sårskorpor under såret. Det är brännmärken från verktygen de använde under operation. Tydligen leder min kropp ström väldigt bra så därför har det blivit så. Gör inte ont och kommer att försvinna.
Lämna ett svar