Mycket har hänt (inget akut), men det pågår alltid något och ibland känns det som att man aldrig får en lugn stund.
I slutet av förra året fick jag veta att en av mina gamla vänner fått återfall i cancer. Den hade spridit sig, och hon har nu opererat bort båda brösten, äggstockarna med mera. Idag fick jag också veta att en annan gammal vän har fått cancer – som redan spridit sig. Båda har hört av sig till mig eftersom jag varit så öppen med min egen bröstcancerresa. Det är fint i sig – att de vågar vända sig till mig – men det känns ändå tungt. Jag tycker fortfarande att vi är alldeles för unga för sånt här.
Tillbaka till mina egna åkommor 😉
Jag har fortfarande problem med huvudvärk. Som ni kanske läste tidigare skulle jag göra en MR i mars. Det gick inte, jag fick panik. Men med lugnande medicin och en väninna som höll mig i foten klarade jag ett nytt försök. Då gick det bra. MR-undersökningen visade dock ingenting.
Senare fick jag en tid hos den neurooftalmologiska mottagningen i Lund. De är specialister på nervbanorna mellan hjärnan och ögonen och syftet var att utesluta kraniellt tryck eller annat som kan påverka synen. Allt såg jättebra ut. Det enda de sa var att jag kanske behöver läsglasögon. Jag fick också tips på receptfria läkemedel för ögonklådan jag haft hur länge som helst, kombinationen Zaditen och Viscotears ögongel har varit magisk. Nästan helt återställd!
De där prickarna jag ibland ser framför ögonen?
Det kan bero på att linsen släppt lite, vilket gör att smuts och proteiner samlas mellan linsen och ögonbotten. Det ger gråa fläckar i synfältet, men är tydligen väldigt vanligt och helt ofarligt. Det var ett bra besök.
När läkaren från onkologen ringde för att meddela resultaten (officiellt – jag visste ju redan eftersom ögonläkaren berättade allt direkt), sa de att de inte kan göra något mer för mig. Jag får fortsätta med Alvedon eller Ipren vid behov. Får heller inte fortsätta gå till endokrin men kanske försöker jaga på i alla fall.
Klimakteriebesvären då?
Jag frågade, igen, om jag kan få något mot dem. Svaret blev nej. Trots att jag haft trippelnegativ cancer, utan ärftlighet, finns det varken bevis eller motbevis för att hormoner skulle kunna trigga ny cancer. Men de föredrar ändå att jag tar Venlafaxin mot mina vallningar, som kommer dygnet runt och ofta väcker mig på nätterna.
Utmaningen med Venlafaxin (enligt andra bröstcancervänner) är att man blir ganska låg de första två veckorna, och att effekten ofta bara varar i något år. Dessutom är det totalförbud mot alkohol. Visst, alkohol är inte det viktigaste i livet. Men ett glas bubbel då och då är gott och i det här läget väljer jag hellre att ha kvar vallningarna. Jag vill kunna njuta av livet nu när jag kan, -utan att påverka kroppen allt för mycket så klart.
Vad händer nu?
Nästa steg är mammografi och därefter en operation av det friska bröstet. Jag längtar faktiskt. Vill bara få det gjort. Och sen… vill jag köpa nya underkläder. Något trevligt ska man väl ändå få ut av det här ✨
Lämna ett svar