-
Återbesök hos onkologläkaren och feber
Jag var så trött efter mammografibesöket dagen innan så när jag kom tog jag tempen och hade 38.9 i feber. Jag tog en Alvedon och sov en timme. När jag vaknade hade jag lika mycket feber. Jag ringde min vännina som så snällt hoppade ur sitt möte och körde mig till onkologmottagningen efter att jag…
-
Ultraljud, mammografi, biopsi
Torsdagen den 28 februari var det dags för nya tester för att se status på tumören. Jag vaknade på morgonen och kände mig ganska sänkt. Började ana att jag skulle feber så tog bilen till sjukhuset. Först fick jag gå in och ta bilder för mammografi. Säkert fem stycken olika. Ganska obekvämt men det är…
-
Mitt barns utbrott |Påverkan av anhörig
Idag blev en jobbig dag. Egentligen skulle det vara den enda dagen jag inte behövde åka till sjukhuset men pga hur vårdcentralen hade lagt om min piccline igår så fick jag stickningar i armen och den blev lite röd. Men egentligen var det inte det som var problemet. Det började med att igår kväll fick…
-
Håret – rakning av håret
Mannnen är hemma och stöttar mig hela dagen. Idagär det rakning och blodprover på agendan. Jag har haft en ganska öm hårbotten i minst en vecka och börjar nu senaste dagarna tappa mer än vanligt. Men det kan ju vara vårpälsen också Kl 11.25 kliver jag och min dotter in på perukmakeriet. Mannen parkerar bilen….
-
Dagarna efter första behandlingen
Min vännina påstår att jag sov ganska mycket, var illamående och åt lite halvdant. Hon försökte muta mig med choklad men knappt det hjälpte. Hon tog hand om min dotter och handlade tre olika sorters kex innan vi kom på att Finger Marie var den bästa sorten. Jag köpte Proviva Blåbär och Nypon. Jag mådde…
-
Första cellgiftsbehandlingen
Idag är det första behandlingen – jag kommer få både cytostatika och immunterapi. Min bästa väninna, som flygit ner från St, är en stöttande hand. Vi ägnade hela söndagen åt att läsa igenom allt material tillsammans, biverkningar på tabletter, planera vilka tabletter jag måste äta när samt avnjöt en god middag. Generellt så var/är min…
Varför jag skriver om detta…
Med min blogg så hoppas jag kunna ge en bild av hur det kan se ut i vardagen att ha bröstcancer. Jag är transparent och önskar vara en stöttande röst för de som vill läsa. Vi är alla olika, vi reagerar olika, har olika faser vid olika tidpunkter, men ibland kanske det är tryggt att bara veta att någon annan har gått igenom samma sak som än själv.
Sofie
Bloggare