Måndag – blodprov på vårdcentralen. Det lyckades på första försöket så det var ett bra besök. Såg sedan dagen efter på 1177 att alla mina värden låg inom det normala spannet så det kändes skönt.
Tisdag – besökte Nuklear medicinavdelningen för att spruta in ett medel för att kirurgen imorgon skall veta vilken portavaktskörtel (sentinel node) som dränerar brösttumörens område. Jag gick in utan vetskap vad de skulle göra förutom att de skulle spruta in ett medel i bröstet och tur var väl det. Sköterskan hade lagt fram tre sprutor, bad mig ta av mig på överkroppen och sedan lägga mig ner på en brits. Jag berättade att jag inte är superbekväm med nålar och frågade om det skulle göra ont. Hon sa att det är som att få kvaddlar. Ni som har fött barn vet att man kan få det som ett alternativ när man skall föda barn och den gången sa jag tydligt och bestämt nej tack för att jag har hört att det gör ont. Detta gör ont. När hon började så berättade hon vad hon gjorde fast jag sa att jag inte ville veta. Men tydligen så sprutar man in vätskan väldigt ytligt så att hon ser nålen under huden. Jag skall inte överdriva och säga att det gjorde förskräckligt ont men det gjorde ont, inte så att man gråter men så att man spänner sig själv och blir lite kallsvettig. Jag bad om en handduk som jag kunde krama med handen. Hon berättade även att för några år sedan så fick man sju sprutor och det hade varit en pärs.
Det som sprutas in är radioaktiv isotop. Jag blödde på ett ställe så fick ett plåster. Det hela tog 20 minuter och sedan var det dags att åka hem. I normala fall hade man gjort detta på operationsdagen och med endast en spruta men eftersom jag skulle det så tidigt morgonen efter så var det tvungna att göra detta dagen innan.
På kvällen var det dags att tvätta sig med Descutan, färdiga intvålade trasor som ger lite vatten till och sedan skrubbar man in sig från topp till tå men undvik ögon, öron och mun. Stäng av vattnet i två minuter i duschen och sedan göra samma sak igen. Jag tajmade när jag gjorde det så jag visste hur mycket tid jag skulle behöva morgonen efter när jag skulle göra exakt samma sak. Sedan var det dags att ta på sig en ren pyjamas och rena sängkläder enligt instruktion från sjukhuset. Sedan läggdags vilket var lite svårare än vanligt att somna. Äntligen dags för fas två – operation!
Lämna ett svar