Det kändes som en evighet att vänta från onsdag till torsdag. Man vill bara börja och veta. Dessutom visste vi fortfarande inte riktigt skillnaden på onkologi och operationsläkaren och varför de inte pratar ihop sig och kunde vara med samtidigt. Vi, min man och jag, gick iväg till en ny adress och åkte upp till våning 2 där vi kliver in till onkologen.
Vi möts av en trevlig kvinna som går rakt på sak och svarar på alla frågor som kommer upp. Vi får ett A4 där min plan finns utritad, men det finns en hake. Det beror på vilket ben i Trip Nordic jag kommer med i, dvs vilken grupp. Det finns två grupper där den ena gruppen har en 5 veckor längre period och den andra då lite kortare. Jag behöver redan idag ta ett beslut om jag ska vara med i studien eller inte. Min snabba tanke är självklart men mitt undermedvetna börjar redan stressa upp sig för extra sprutor, fler biopsier mm. Som tur tar logiken över och jag känner att jag nu har en chans att ge tillbaka till både dagens och framtidens samhälle. Vore det inte fantastiskt om vi kunde förstå varför vi får en viss typ av cancer och finna det ultimata botemedlet? I bakhuvudet hade jag en trippelnegativ cancerstatistik som säger att innan 2016 dog ca 52 %. Den siffran stämmer inte idag och jag vet inte om dessa personer sedan överlevde i 20 år och fick ett återfall. En mer uppdaterad statistik är att i Sverige får ca 8 000 kvinnor bröstcancer varav ca 1 000 får Trippelnegativ.
Mötet med onkolgen tog nästan en timme och sedan får vi prata med forskningssköterska som går igenom Nordic Trip en gång till och meddelar att jag måste ta ett beslut innan eftermiddagen.
Vårt stora frågetecken när vi går därifrån är om cancerknölen har hunnit bli större eller inte. I journalen kunde vi läsa att den vara 22 mm, men det togs i början av januari och nu vill vi så klart veta hur stor den är men det får vi inte reda på. Tydligen måste vi vänta till torsadgen den 29 mars. En evighet med andra ord.