Med hjälp av lite lugnande tabletter (en tablett en timme innan och en precis innan jag gick in) och en väninna – som dessutom är röntgensköterska – blev jag skjutsad till Evedia i Malmö (kl: 07.00!) där undersökningen skulle göras. Precis som förra gången blev jag ombedd att klä av mig, ta på mig ”pyjamasen” och låsa in allt i ett skåp. Sedan gick vi vidare till rummet där det lät en hel del.
Först satte de en nål på mig så att de kunde injicera kontrastmedlet. De klarade det på första försöket, vilket var skönt. Därefter var det dags att lägga sig ner. Jag fick lite ångest när de satte på mig hörselkåpor, bad mig lägga huvudet i ett trångt utrymme och placerade ett galler ovanpå. För att göra det lite lättare vek de en handduk och lade den över mina ögon, så att jag inte skulle se något om jag råkade öppna dem.
Det var väldigt trångt, men det gick faktiskt riktigt bra. De skruvade upp radion på max och sedan skjutsades jag in i maskinen. Med hög musik och någon som höll i mig gick det oväntat bra. Jag skulle kunna göra det igen – men även då med lugnande och någon vid min sida. För mig är fysisk beröring väldigt lugnande, och det är det som gör störst skillnad när något är obehagligt eller utmanande att ta sig igenom.
Trots lugnande i kroppen kunde jag arbeta som vanligt resten av dagen.
Besked får jag först om 2–4 veckor.
Lämna ett svar