Onsdag – Dags för operation. Larmet ringde 05.50 för att jag skulle hinna ta ett glas vatten innan kl 06 för sedan var det 100 % fasta som gällde. Jag duschade och tvättade av mig två gånger med Descutan som jag fått av sköterskan, tog på mig rena kläder och sedan var det dags att åka till sjukhuset. Joan skjutsade mig och när vi kom fram till kirurgen så sa de att ni kan säga hej då nu så han fick inte följa med in. Jag var där 07.10 och blev insläppt på en gång. Det första jag fick göra (förutom att anmäla mig i receptionen och visa leg) var att gå och byta om och sedan fick jag gå till uppvaket och lägga mig i en säng. Dit kom en sköterska som ställde massa hälsofrågor samt bad mig repetera hur jag förberett mig inför operationen (tvättning, mat mm).
Efter det kom min kirurg in och hälsade på mig och började rita på mitt bröst. I sista minuten gjorde hen en ändring och jag fick ett lollipop lyft istället för en t-operation. Dvs, det kommer att ta bort tumören genom snittet för bröstförminskningen men bara genom att öppna från bröstvårtan och neråt och inte under bröstet. Där av namnet Lollipop – bröstvårtan flyttas och de syr fast den och det blir en ring, och sedan snittet under som går rakt ner och är själva pinnen på klubban. Det betyder att det blir även bara ett t-kors vilket kommer att främja läkningen så klart. Hon ritade om två gånger vart min bröstvårta skulle sitta och blev sedan väldigt nöjd och tyckte att detta var det bästa.
Sedan kom en annan sköterska och skulle sätta dropp i min arm. Denna gång ville de sätta dropp på motsatt sida av där operationen skall ske vilket blev ett problem. De tog nämligen blodprov där på måndagen och jag hade fått ett fint litet blåmärke och jag har bara en som man kan sticka mig i. Det hittade inga kärl att sticka mig i så efter att ha hållit en handske fylld med varmvatten så stack de mig i ovanpå handen i ett kärl. Dock så träffade de en nerv så det gjorde ont och brände så det var tvungna att avbryta. Efter det stack de mig i min högerarm och lyckades på en gång men sa att det kommer att justera detta när jag är sövd. Varför de måste ha en infart är för att sövning måste ske så, man kan inte bara ge en spruta (som jag frågade). De bad mig att gå på toa en sista gång och sedan gjorde de ultraljud för att se att blåsan verkligen var tömd, annars hade de satt kateter.
Efter det fick jag kliva upp ur britsen och gå till operationssalen. Där möttes jag av säkert 5-7 superglada kvinnor som välkomnade mig med stora leenden. Fick nästan en liten chock. De bad mig lägga mig på en supersmal brits där de justerade min placering och jag fick en skön kudde under huvudet. De berättade att jag skulle få en mask och börja andas i den. Här började min inre panik komma lite för det var just så jag inte ville somna. Berättade att jag inte ville så de gav mig lite lugnande, jag provade igen och det gick hur bra som helst. Sedan sa de att de gav mig sömnmedel och att det kunde brännas eller stickas lite men sedan minns jag inget alls, jag flöt bort och vaknade självmant i sängen på uppvaket.
Tydligen hade de väckt mig inne på operationen (när den var klar) men det minns jag inget alls av. Jag hade lite ont när jag vaknade så de gav mig lite mer smärtstillande (minns inte om det var tablettform eller intravenöst) och så fick jag sätta på mig min bh jag hade med mig som jag köpt på sjukhuset. Sedan låg jag där och driftade mellan vaken och sovande i någon timme. Jag bad dem att hämta min telefon som jag hade låst in i skåpet så jag kunde ringa till mannen och säga att jag vaknat och mådde bra. Efter samtalet så var det dags att börja äta och dricka. Jag fick en smörgås, juice och te. Det tog fyra koppar te innan jag kunde gå på toa och gå på toa var något de pushade för, varför vet jag inte. Det sved lite när jag kissade och så kissade jag blått.
Så vad hände under operationen:
- De tog bort tumören med en tårtbit på 2 cm
- De sprutade in ett blått färgämne som följer det som isotop sprutan visade vägen för som jag fick dagen innan, dvs vilken vilka portvaktskörtlar
- Det tog bort tre portvaktskörtlar så jag har så i armhålan
- De tog bort ett födelsemärke eller snarare åldersmärke som de kallar det för som satt på sidan av bröstet mot armhålan som skavt
- Trots att jag hade tom blåsa när jag sövdes så hade de tydligen tömt mig på urin, kanske därför det sved lite när jag kissade första gången men jag var fortfarande så borta så jag märkte inte det så mycket.
Kirurgen kom för bi och kollade till mig efter några timmar, ca 15-tiden tror jag. Jag blev väldigt känslosam och började gråta. Jag vet inte varför men tydligen sker det ganska ofta, sa sköterskorna. Jag har kanske gråtit tre gånger sedan jag fick cancerdiagnosen men varför skulle jag gråta nu? Hon berättade det som jag skrev ovan och att allt gått bra och att jag nu måste vänta till återbesöket måndagen den 12 augusti innan jag får svar på om cancern har spridit sig eller inte samt hur mycket levande cancervävnad jag hade i bröstet.
Jag fick med mig extra starka smärtstillande tabletter, en penicillinkur samt sprutor, för blodförtunnande. Kl 16.00 låg jag hemma i min egen säng igen, fortfarande känslomässigt tagen men så glad att vara hemma igen.
P.s. jag var så trött när jag kom hem att när jag skulle lägga mig och sova på kvällen så noterade jag att de inte dragit bort slangen i armen så fick ringa en vän som kom och gjorde det på mig.
Lämna ett svar