Lite reflektioner och efter att ha genomgått tre behandlingar nu under sex veckors tid, med behandling varannan vecka. Första veckan med behandling visste jag inte riktigt vad jag gav mig in i känner att jag var lite rädd för att det skulle göra ont med PICC-line så som det gjorde när jag fick intravenöst i Australien -men så var det inte alls. Alla behandlingar har gått väldigt smidigt och det ända man egentligen kan klaga på är att det tar tid och man blir uttråkad 😉 Det blir tråkigt att bara ligga där på en säng i 2 – 3 timmar och läsa en bok eller tittar på en serie. Det bästa sällskapet är att ha med sig någon som kan roa en. Jag har haft med mig någon två av tre gånger och det har bjudits på godis, skratt och läst skvallertidningar.
Sista halvtimmen av varje behandling har jag fått tryck över pannan, över bihålerna och då har jag tagit en Alvdeon. Sedan har jag mått ganska bra till två-tre timmar senare och då börjar tröttheten komma. Jag har lärt mig att ta mina kortisontableter några timmar innan, istället för bara en timme innan samt att jag tar den extra illamåndetabletten direkt när behandling är slut. Gardering.
Symptomer under en behandlingsvecka ser ut ungefär så här för mig:
- Måndag: behandling på dagen. Tröttheten kommer ca 2-3 timmar senare
- Tisdag: pigg men lite illamående. Kan oftast arbeta denna dag. Svamp i munnen börjar komma.
- Onsdag: sänkt och sover. Svamp i munnen. Illamående. Ont i huvudet. Ibland smak av järn i munnen.
- Torsdag: sänkt och sover. Svamp i munnen. Illamående. Ont i huvudet. Ibland smak av järn i munnen.
- Fredag: sänkt och sover. Svamp i munnen. Illamående. Ont i huvudet.
- Lördag: börjar piggna till.
Dessa dagar dricker jag mycket mjölk, då mjölk är det enda som smakar gått, speciellt med svampen i munnen. Jag har fått tips att skölja munnen med Vichy Vatten och gör det men tycker inte det hjälper. Min aptit finns dock där hela tiden, så jag är hungrig och äter men, dock inte alltid det nyttigaste.
Jag orkar definitivt inte gå mina promenader varje dag vilket är lite jobbigt. Rutinen är oftast att jag lämnar Julia på skolan på morgonen, kommer hem och äter frukost och sedan går jag och lägger mig igen. Eftermiddagen har jag försökt att gå en promenad innan jag hämtar henne vid 16 men vädret har varit så dåligt så motivationen har heller inte riktigt funnits där.
När det kommer till träning har jag varit på Zumba (pensionärsvarianten) två gånger på sex veckor. Rekommendationen är att gå varje dag och träna två pass i veckan. Dock så upplever jag att min PICC-line oftast är i vägen eller gör ont. Jag förstår inte hur jag skall kunna lyfta vikter med den armen samt, om jag tränar svettas jag och svettas skall man inte göra får då kan det bli infektion.
Kroppen har också ändrat sig. Jag är ganska ofta plufsig i ansiktet men det beror nog på kortisontabletterna. När jag blir kissnödig så måste jag kissa. Kan få ont i huvudet om jag äter för mycket av något, så äter ganska mycket Alvedon. Ibland får man tablettångest och äter inte Alvedonen eller illamåendetabletter för att minska skada i kroppen, till exempel levern. Men samtidigt så allt annat jag pushar in i min kropp nu så har nog inte den tabletten så stor påverkan.
Hårbotten har varit öm mer eller mindre och håret fortsätter att trilla av på alla möjliga ställen. Jag är dock glad att fortfarande ha ögonfransar och ögonbryn.
De veckor jag inte får behandling så har jag haft otur att vara sjuk. Den veckan måste jag ta en spruta, varje dag i magen. Det är en immunstimulerande spruta som hjälper att få fler vita blodkroppar. Den sprutan har gjort att jag fått lite ont i ländryggen men framförallt nacken. Så när jag lägger min dotter vid 19-20 på kvällen och ligger kvar i sängen till sju på morgonen och sedan sover några timmar i sängen på förmiddagen så blir det väldigt jobbigt. Det är väl därför man skall ut och gå och röra på sig!
Nu har jag en behandling kvar av fas ett som också inkluderar immunterapi. Sedan får jag uppehåll i två veckor innan jag v 15 får en ny cocktail med troligtvis nya biverkningar.
Musik: Everybody Hurts med R.E.M.